Med Människa!
Du med människa, av folket.
Av grymhet och feghet är du vald.
Framför mig, är du snäll söt och rar.
Bakom mig, kryper skenheligheten fram.
Först är du len som honung,
gjord av körsbärsblom.
Sen kommer falskheten, slingrande
likt ormen i paradiset fram.
Du tisslar och tasslar,
vrider och förvränger.
Du med människa av folket,
vad tänker du på.
Du bygger berg av sandkorn,
det bubblar och sjuder i bergets djup.
Du med människa, akta dig,
vulkanens utbrott är nära.
Vart lavan tar vägen, vet jag ej.
Du med människa,
som tisslar och tasslar, bakom mig.
Kommer att känna mig, för jag är lavan från bergets djup.
Skrivet av Alu 1980-02-15
