|
Familjeskeppet!
Ensam ska man styra, familje skeppet fram.
Det är ett jobb, som är väldigt tungt, minsann.
Det är inte lätt att styra i stormar och orkan.
Det är lätt att skeppet kantrar och vatten då tar in.
För att man inte ska gå under.
Måste man tala, om underbara ting.
Om rättvisa och sanning.
Kompromissa; är mycket svår ting.
Att lära sig att tåla, det andra inte vill.
Tänk på skeppets last, den dyrbaraste som finns.
Barn som ska formas, för att i framtiden passa in.
Det är inte lätt att fostra, i tonårstider nu.
Livet bortom skeppet är inte som förut.
Snart sitter vi där själva, bakom rodret du och jag.
Snart kan vi åt det skratta, som var så svårt var dag.
Det kommer nya barn ombord, gulliga små liv.
Kanske deras föräldrar, minns en annan tid.
När det blir besvärligt, de kanske gör som jag.
Ringer till sin mamma, frågar, vad gör jag, med dessa tonårsbarn.
Ringer telefonen, då ska jag dem fråga.
Om de barndoms/tonårs tiden minns.
Hur jobbigt det var att bli vuxen, och förstå de svåra ting.
Hoppas! jag kan hjälpa, likt mor min en dag.
Tack! för att du finns, lilla mamma.
Med ditt stöd vi orkar, vidare dag för dag.
Alu 1999-09-02
|